älskar dej pappa
satt och kollade igenom min bilddagbok, och senaste bilden var en bildtext om pappa. Det var de värsta dagarna i mitt liv, och det är ingen överdrift. För två veckor sedan åkte han ner till spanien, och han fick insulinkoma igen, denna gången inte lika mycket kramper, och han slapp sövas ner. Men än en gång skulle han ligga inne på sjukhuset, 3-4 dagar. Samma kväll skrev han ut sig själv, vilket var bra, då han inte fick de medicinerna han skulle ha. I förrgår kom han hem igen, sliten och trött.
Igår får han ett till anfall, i bilen denna gången. Han blir körd i höga hastigheter till sjukhus, i en privat bil. Föraren (som är min låtsasbror) tappade räkningen efter att ha kört mot 5 röda ljus. Idag blev han utskriven och hemkörd.
Egentligen brukar han få ett anfall på 1,5-2 år, vilket är ganska skrämmande. Vad är det som händer egentligen? varför kommer de så tätt intill helt plötsligt?
Så idag när jag kollade tv, typ ett program om kastrup (köpenhamns flygplats), där var så mycket glädje och lycka, och helt plötsligt gråter jag. Och jag vet inte varför, men de kändes som om det var världens lättnad, han hade överlevt än en gång. Och denna gången är det för han är en kämpe. Jag kommer aldrig sluta älska min pappa. Men de finns dagar man bara vill glömma och dagar jag bara vill slippa allt. Jag älskar min pappa, och kommer kämpa ända in i slutet.
KÄMPA PAPPA!
Den 2 februari 2011.
Omkring 13 får pappa lågt blodsocker, så lågt blodsocker att han faller ihop i något som kallas insulinkoma. Han ligger och krampar i några minuter och vaknar sedan upp. Men kramperna slutar inte, vilket de brukar göra. Så på sjukhuset bestäms det att han ska sövas ner och läggas i respirator (en maskin som hjälper hoom att andas). Jag får reda på kvällen att han har fått anfall, men inte att han ligger inför döden på sjukhuset,.
Torsdagen den 3 februari 2011.
Får reda på morgonen att han ligger nersövd i respirator, känns som jag förlorade mina ben på bara några sekunder. Men jag skulle inte sluta kämpa. Omkring 12 tiden får jag ett sms där det står: de har väckt pappa nu, han mår bra. groggy. jag är lycklig! pok. Smset är från hans tjej, Jeanette som är med honom i Spanien.
Vid 4 får jag ett samtal från mamma. Hon undrade hur mycket jag visste om pappa och allt. Så sa jag att jag visste att han hade sövts ner och sånt och att han är väckt. Då säger hon "jag är på väg upp till skolan nu, det är så att pappa har blivit sämre nu, han har pågående hjärtinfarkt, de har ringt Jeanette och bett henne komma till sjukhuset, de kunde va hennes sista gång."
1 h efter kommer ett samtal från min bror, Pappa har fått inopererad en stent i hjärtat och allt hade gått bra. Min pappa skulle fucking överleva!
träffade mamma och anton över en pizza och snackade igenom allt. Fick även reda på att pappa ´var så förvirrad att han försökte dra ut alla sladdarna som satt på kroppen. På kvällen fick han byta avdelning.
Fredagen den 4 Februari 2011.
Natten har varit tung, sovit 15 min då och då. Pappa har mått dåligt. Mår för dåligt för att åka hem. Det var smset jag fick.
Hela dagen har varit tung, jag har gått rundor, hur mår pappa egentligen?
jag vet att han är en kämpe, han har stått ut så mycket.
När jag kommer hem får jag reda på att han ska på röntgen på måndag, då ska de röntga hans hjärta och hjärna för att se om han har fått några skador och för att se om han är frisk nog att ta sig hem med ambulansflyg.
Fick samtal nyss från min faster Monica. Hon berättade allt, och sa att han var förvirrad och trodde att läkarna ville döda honom, han ville bara hem till oss och så vidare. Han litade inte ens på jeanette och hon fick skriva under papperna så han snabbt kunde komma till operation och få in en stent till. Sedan sa hon något som tände mitt hopp igen..
Vi har kontakt med SOS, nu väntar vi på svar från dom, de pratar med pappas diabetes & hjärtläkare och om vi har tur så behövs inte röntgen utan då skickar de hem honom med ambulansflyg direkt istället så han kommer hem och får prata med svenska läkare & känner sig troligen tryggare, plus att vi får hälsa på honom. Så nu hoppas vi på det bästa! om inte annat flygs han hem på måndag direkt till sjukhuset.
Hoppas på att pappa kan få sova inatt. Han är en kämpe, han kommer inte ge upp. Men nu har jag lärt mig vad livet innebär, att man ska ta vara på det man har för en dag går det åt helvete.
jag älskar dig pappa <3
Den 2 februari 2011.
Omkring 13 får pappa lågt blodsocker, så lågt blodsocker att han faller ihop i något som kallas insulinkoma. Han ligger och krampar i några minuter och vaknar sedan upp. Men kramperna slutar inte, vilket de brukar göra. Så på sjukhuset bestäms det att han ska sövas ner och läggas i respirator (en maskin som hjälper hoom att andas). Jag får reda på kvällen att han har fått anfall, men inte att han ligger inför döden på sjukhuset,.
Torsdagen den 3 februari 2011.
Får reda på morgonen att han ligger nersövd i respirator, känns som jag förlorade mina ben på bara några sekunder. Men jag skulle inte sluta kämpa. Omkring 12 tiden får jag ett sms där det står: de har väckt pappa nu, han mår bra. groggy. jag är lycklig! pok. Smset är från hans tjej, Jeanette som är med honom i Spanien.
Vid 4 får jag ett samtal från mamma. Hon undrade hur mycket jag visste om pappa och allt. Så sa jag att jag visste att han hade sövts ner och sånt och att han är väckt. Då säger hon "jag är på väg upp till skolan nu, det är så att pappa har blivit sämre nu, han har pågående hjärtinfarkt, de har ringt Jeanette och bett henne komma till sjukhuset, de kunde va hennes sista gång."
1 h efter kommer ett samtal från min bror, Pappa har fått inopererad en stent i hjärtat och allt hade gått bra. Min pappa skulle fucking överleva!
träffade mamma och anton över en pizza och snackade igenom allt. Fick även reda på att pappa ´var så förvirrad att han försökte dra ut alla sladdarna som satt på kroppen. På kvällen fick han byta avdelning.
Fredagen den 4 Februari 2011.
Natten har varit tung, sovit 15 min då och då. Pappa har mått dåligt. Mår för dåligt för att åka hem. Det var smset jag fick.
Hela dagen har varit tung, jag har gått rundor, hur mår pappa egentligen?
jag vet att han är en kämpe, han har stått ut så mycket.
När jag kommer hem får jag reda på att han ska på röntgen på måndag, då ska de röntga hans hjärta och hjärna för att se om han har fått några skador och för att se om han är frisk nog att ta sig hem med ambulansflyg.
Fick samtal nyss från min faster Monica. Hon berättade allt, och sa att han var förvirrad och trodde att läkarna ville döda honom, han ville bara hem till oss och så vidare. Han litade inte ens på jeanette och hon fick skriva under papperna så han snabbt kunde komma till operation och få in en stent till. Sedan sa hon något som tände mitt hopp igen..
Vi har kontakt med SOS, nu väntar vi på svar från dom, de pratar med pappas diabetes & hjärtläkare och om vi har tur så behövs inte röntgen utan då skickar de hem honom med ambulansflyg direkt istället så han kommer hem och får prata med svenska läkare & känner sig troligen tryggare, plus att vi får hälsa på honom. Så nu hoppas vi på det bästa! om inte annat flygs han hem på måndag direkt till sjukhuset.
Hoppas på att pappa kan få sova inatt. Han är en kämpe, han kommer inte ge upp. Men nu har jag lärt mig vad livet innebär, att man ska ta vara på det man har för en dag går det åt helvete.
jag älskar dig pappa <3
Kommentarer
Postat av: josephine
USCH gud så hemskt !!!! :((
hur är det med honom nu? :)
Trackback
